Mirabile dictu
Lynn: Blakkend
+ + + +
Det tar ungefär 30 sekunder innan något alldeles underbart slår mig; Lynn låter som en mörk gothrock version av Duran Duran. Och då framförallt sångaren Christoffer Wallin som verkligen har mycket Simon LeBon i sig och i min värld är det naturligtvis så nära alla rätt man kan komma. Desperationen i rösten passar dessutom alldeles utmärkt till den chorus-förstärkta gothrock som Lynn spelar. De gifter sig på ett utmärkt sätt och jobbar ihop en enhet som är starkare än dess beståndsdelar för sig.
Över huvud taget verkar Lynn ha stenkoll på vad de vill göra och det jag gillar mest med musiken är att den aldrig går överstyr och blir hård för hårdhetens skull. Det finns en mjukhet, en varsam hand bakom arrangemangen, som bara bidrar till melankolin. Lynn gör helt enkelt modern gothrock precis som den ska göras.
100%
