Blog
0
Mirabile dictu
Lynn: Blakkend+ + + +Det tar ungefär 30 sekunder innan något alldeles underbart slår mig; Lynn låter som en mörk gothrock version av Duran Duran. Och då framförallt sångaren Christoffer Wallin som verkligen har mycket Simon LeBon i sig och i min värld är det naturligtvis så nära alla rätt man kan komma. Desperationen i rösten passar dessutom alldeles utmärkt till den chorus-förstärkta gothrock som Lynn spelar. De gifter sig på ett utmärkt sätt och jobbar ihop en enhet som är starkare än dess beståndsdelar för sig.Över huvud taget verkar Lynn ha stenkoll på vad de vill göra och det jag gillar mest med musiken är att den aldrig går överstyr och blir hård för hårdhetens skull. Det finns en mjukhet, en varsam hand bakom arrangemangen, som bara bidrar till melankolin. Lynn gör helt enkelt modern gothrock precis som den ska göras.2
Unexpected review
Man kan utan att ljuga påstå att LYNN lirar rock-men det är att avdramatisera och förenkla det hela lite väl mycket. Stundom är det an spännade hybrid av känslor som tar form i spår som "Lost Vision". Kvartetten har inga problem med att låta tyngd varvas med luftig lyx, att lägga till och dra ifrån med låtarnas bästa i åtanke. Ett litet aber som bitvis gör sig påmind på fyraspårsdemon "Blakkend" är emellertid att helheten blir aningen jämntjock en och annan dynamisk halt hade skänkt materialet ytterligare spänst. Men när Lynns tillåtande atmosfär som i exempelvis "Dawn" omfamnar en förlupen KHOMA-komet är det bara att luta sig tillbaka och stortrivas.0
My secret place
Yesterday we wrote a new song and recorded it all in one night, here´s a photo of Andreas recording.1









100%